Visst är det härligt med fotboll. Jag har alltid idrottat och gör det än idag. Fysisk träning i alla dess former är fenomenalt för både kroppen och knoppen, i synnerhet hjärnan. Även jag hade en dröm om att bli fotbollsproffs, men livet tog en annan väg. Det blev ju också bra.

Under de senaste 6-7 åren har jag engagerat mig ideellt som fotbollstränare i den lokala klubben där jag bor. Frågor som ledarskap, inkludering, mobbing och att vara en bra kompis har legat mig extra varmt om hjärtat. Kort och gott: få kidsen att fokusera och agera tillsammans som ett lag, att vara reko mot varandra och motståndarna. 

Nyligen avlöpte fotbolls-VM för damer. Bra spel och schysst uppförande, även från publiken. De kvinnliga fotbollsspelarna har ännu inte kopierat herrarnas olater och pubertala inställning. Ej heller publiken.

Visst är det kul att se fotboll live! Eller? Det beror på. Jag har besökt flera matcher under våren och sommaren: Djurgården / MFF / AIK / Hammarby / Barcelona mot Real Betis på Camp Nou. I Barcelona var det fullt pådrag, positivt alltså. Många euforiska supporters. Väl inne på Camp Nou pratade jag med några trevliga spanska poliser vilka sa att våld och hot är ovanligt. Tillsammans med nästan 100.000 besökare njöt vi av fotboll, sång och glädje. Inga bengaler eller maskerade, drogade och kampsportstränade huliganer (män) – det vara bara najs. På samtliga svenska matcher jag besökt, med barn, så har känslorna varit högst blandade. Alltså precis tvärtom.

Medan många andra fotbollsnationer fått ordning på fotbollsvåldet så har Sverige, som vanligt i många rättsfrågor, misslyckats. Vad är då en del av lösningen? Det är enkelt: nolltolerans, mycket dryga böter, anmälningsplikt, förbud att besöka arenor och matcher m.m. I Sverige får man på sin höjd ett gult kort. En huliganutredning under ledning av den tidigare rikspolischefen Björn Eriksson förordade ungefär nämnda lösningar, för tio (10) år sedan. Vad hände sen? Ingenting, isch. Möjligtvis en ny utredning. För det är vi bra på i Sverige.

Låt oss fundera på följande tillsammans

1. Varför löser inte svenska politiker och lagstiftare detta problem med så många år på nacken. Uttalanden som ”vi såg det inte komma…” – som f.d. Stefan Löfven uttryckte sig i SVT Agenda år 2019 i frågan om integration, gängkriminalitet och skjutningar, visar på total inkompetens och arrogans. Nu har proppen gått ur.
2. Hur står det då till med kontrollerna på arenorna? Ofta är det unga personer i 20-års åldern som duttar med besökarnas väskor och ”visiterar”. Kontrollerna har vid alla tillfällena varit klart undermåliga. Jag hade enkelt vid samtliga besök kunnat ta med i stort sett vad som helst in på arenan.
3. Underbetalda poliser, även ordningsvakter, är redan mycket hårt ansträngda, till stor del p.g.a. svensk låt-gå-politik och ständiga naivitet. Rimligt?
4. Är det godtagbart att svenska skattebetalare även framledes ska finansiera detta spektakel? Skola, sjukvård…?
5. Vad ska ledare och tränare i fotbollssverige säga till kidsen om dessa beteenden? Det är ju ändå ”vuxna” människor som agerar där ute.

Många av dessa ”supporters” är dessutom kriminella. En del personer driver business, är framgångsrika och högt arvoderade företagsledare. De kan handla om välutbildat folk som går i kostym till vardags. Många har familj och barn. Emellanåt lever de ut sina demoner. Sverige är på många sätt ett fantastiskt land, samtidigt är det något som stör mig en stor smula, svenskars patologiskt naiva inställning till rätt och fel, prestation och motprestation samt konsten att ta ansvar.

Vad jag pratar med kidsen om på våra träningar är en helt annan division. Vi ungdomstränare är många gånger top notch, spelar Champions League! Det gör inte svensk fotboll och svenska supporters.

När rädslan för och strävan mot att inte göra fel – blir verkligen heller ingenting rätt.

Kör hårt – ta det lugnt!
Micke 💛